hem

avel

racing

Stora Åsby

Baileys produktspec.

    

Unghästlöfte med otuuur!............................

Novaqueen, kaffe-solkig glenncheck kostym och Corey Nakatani

I början av vår stuteriverksamhet satsades en del på import av tänkbara blodslinjer exempelvis  inköptes ett 1,5 årigt sto på Newmarket, som kom att döpas till Nice Appeal. Hon hade många meriterade syskon, flertalet var black type, den bästa var Cloud of Dust som löpte framgångsrikt över sprint i gruppsammanhang. Nice Appeal var möjlig att köpa pga att hon hade en inte helt utläkt hovskada (hon hade skurit sönder hoven på en wire i hagen). Veterinär expertis garanterade att det stora ärret på hoven skulle växa bort, vilket det också gjorde. Nice Appeal fick emellertid inga framgångar då hon tidigt drabbades av virus och därmed var den karriären över. Omåttligt irriterande med tanke på alla framgångsrika syskon.

Men som sagt hon var köpt för avel och till avel gick hon. Hennes tredje föl döptes till Novaqueen (Diaghlyphard) gick i träning till Sören Jensen i Danmark. Tidigt som tvåring började signaler komma från Danmark om att Novaqueen var ett riktigt löfte. Luttrad hästägare tog stadigt tag i stolskarmen och lät sig inte förledas till alltför yviga förväntningar, men som alltid, droppen urholkar stenen och fortsatt positiva rapporter lämnades från Sörens stall. Slutligen kom dagen för start, 1 juni 1995 på Jägersro. Eftersom det är en bit från mellansverige (dåförtiden Trosa-Vagnhärad) frågade jag Sören om det var någon ide att åka ner. Sören menade att det var en bra häst som skulle ha en alldeles utmärkt chans att vinna debuten. Sagt och gjort, tidig uppstigning på morgonkulan och avfärd till Malmö 66 mil enkel resa. Familjen var med på noterna åtminstone Marie, döttrarna 2 år resp. 6 månader sa inte så mycket, just då. Efter åtta timmars bilresa med diverse matstopp och blöjbyten anlände vi till Malmö. Loppet gick som första löp för kvällen och Queen var nedspelad till favorit, 2ggr pengarna. Fler än vi hade uppenbarligen fått information om hennes blivande stordåd. Hästarna cantrade till start, in i boxarna och där gick starten, för alla utom Novaqueen som dröjde sig kvar, en liten stund, men dock tillräckligt för att bli 2 -3 längder sen. Hon forcerades upp till klungan ganska raskt men orkade inte med slutfrågan utan fick se sig slagen av Kalle Strasser’s Solid Granit som senare visade sig vara en bra häst, men som tyvärr gick sönder tidigt. Vilken otur (tyckte vi) och lusten att göra Malmö som var planerat, efter den förväntade segern, var som bortblåst, på’t igen 66 nya mil hem under natten med två små döttrar och två ältande föräldrar om galoppsportens oberäknelighet.

Fina Glenn check kostymen

Nästa start var också på Jägersro, återigen samma procedur med fråga om chans till Sören (positivt svar), den luttrade familjen ville inte ut och åka bil igen så det blev en enmansresa tur och retur, hemfärden blev ändå njutbar, Novaqueen vann som utlovat. Novaqueen vann även sin tredje start, också på Jägersro, Oakshoppet. Vid detta tillfälle hade jag lyckats lägga en arbetsresa samtidigt så jag kunde flyga ner. Satt på första raden i flygplanet, nu både segervan och tillitsfull inför kommande löpning, uppklädd i bästa glencheck kostymen. Som vanligt på den tiden serverades kaffe och något att tugga på av flygbolaget. När jag var sittande där med kaffekoppen i handen vänder sig flygvärdinnan plötsligt hastigt om varvid hennes rumpa seglar in och stöter till min kaffekopp så att hela innehållet i koppen töms ut över min ljusa kostym. Ursäkta, ursäkta, tork, tork men skadan var redan skedd. Fullsatt i planet, blött i sätet och nu draperad i delvis bruna byxor kändes inte livet jättekul. Inga reservplagg fanns i packningen som endast bestod av en dator plus toalett artiklar. Landade på Sturup, smög diskret in i en Taxi för vidare transport till banan. Eftersom jag var ganska tidig inför kvällstävlingarna hade jag gott om tid att begrunda min situation. Novaqueen var favorit, chansen fanns att hon skulle vinna och att jag skulle få besöka vinnarcirkeln. Vad göra? Uteslutet att åka in till Malmö och köpa nya kläder! Kaffe ska gå att få bort med vatten utan bestående fläckar kom jag att minnas. Ner på toaletten, de nu torra bruna byxorna blöttes ännu en gång, nu med vatten, gnugga, gnugga och se på själva f-n, kaffet försvann så sakteliga. Byxorna hade nu istället en djupt mörkgrå nyans där kaffet funnits, dvs. hela frampartiet inkl. gylf och lår ner till knäna. Ut på publikplats, ännu en stund innan folk började strömma till, fint väder, Karlsson promenerar fram och tillbaka i värmen och vinden med händerna nerkörda fickorna viftandes för att öka torkhastigheten. Novaqueen vann som sagt som storfavorit i lopp 7 och Karlsson äntrade vinnarcirkeln med torra, rena glencheck byxor.

Hastigt uppvaknande

Nästa start för Queen var Malmö Stads pris på derbydagen 1995. Den luttrade familjen ville inte åka bil, vädret var strålande och det bedömdes för jobbigt för mor och 9 månaders dotter. Lyckades efter viss diskussion ändå få med mig den 2 åriga dottern under förutsättning att vi bodde på hotell och åkte dagen innan. Novaqueen var åter hårt betrodd och vi hade stora förhoppningar. Resan gick bra och Thea (min dotter) och jag tog in på fina hotellet och avvaktade Derbydagens händelser i lugn och ro. Klockan sju på morgonen ringer mobilen, jag vaknar med ett ryck och i andra ändan hörs Sören Jensens röst. Ursäkta att jag ringer sa han, men jag ville ringa så tidigt som möjligt i händelse av att du tänkte åka till Jägersro. Jag måste tyvärr stryka Novaqueen idag hennes högra framben är som en telefonstolpe, har svullnat upp över natten pga ett litet sår (10-öring stort) på överarmen. Ett av mina bryskare uppvaknanden kan man lätt säga sittande på fina hotellet med en inte alldeles förtjust dotter, derbydagen blev en ända lång plåga liksom hemresan. Little Eric från Bruno Nilsson vann Malmö Stad och Bloomerace vann derbyt.

Corey Nakatani

SM dagen på Täby 1995 hade Täby lyckats få amerikanska stjärnjockeyn Corey Nakatani på besök och i SM för tvååringar fick vi äran av att se Corey på Novaqueen. Vilken möjlighet tyckte vi eftersom stalljockeyn Kim Andersen valt att rida Malyfra från samma stall. Här visade sig en viss Songline upp sig för första gången i den storloppscirkus som sedan blev hans hemmaplan. Tyvärr, tyvärr Novaqueen blev sen från start, forcerades av Nakatani upp till spets, fick Songline utanpå sig och trots superinsats av ryttaren räckte hon bara till 4:e, slagen en längd till andra. Songline vann lätt. Samma dag red Nakatani Jeff af Braxen till en fullständigt fantastisk seger, släpandes 10-tals längder efter sista häst på bortre långsidan men ändå vinnandes enkelt med 2 längder, imponerande.

Fortsatta prövningar

Novaqueen skulle vid ytterligare några tillfällen komma att utsätta sin ägare och tränare för prövningar. I Götalandlöpning 1995, efter Nakatani ritten på SM dagen, var hon åter favorit till 31 för pengarna. Återigen bilandes till Malmö 66 mil (som det senare visade sig, tur och retur samma dag) med den luttrade familjen samlad i bilen och med förväntan om en bra prestation. Kim hade nu återtagit tömmarna eftersom Malyfra gick i Kriteriet. Alla hästar i boxarna och där gick starten, när hästarna kommit 100 talet meter kom signalen för återkallande av start, orsak en boxdörr öppnades inte, som jag minns det var det Sardynias box som inte gick upp. Novaqueen var som en tiger och först in på upploppet fick Kim hejd på henne, vilken katastrof! Hästen taggad till tusen galopperade knappa 1000 meter i full fart innan själva loppet. Onödigt att säga men Queen var en skugga i loppet och slutade 10:a slagen 11 längder. Vem vann? Sardynia naturligtvis!

Som 3 åring kom hennes nästa Waterloo, Mowerinalöpning var platsen för händelsen. Hon årsdebuterade här med lärlingen Rasmus Olsen på ryggen, fick en bra start mitt i fältet när båda flankerna gick in mot mitten i s.k sandwich. Vem satt i mitten, naturligtvis Novaqueen som vart rejält klämd mellan hästar snubblade varvid ryttaren åker av med dunder och brak, tursamt nog utan allvarligare skador. Novaqueen löpte på utan ryttare med stigbyglar och tyglar slängandes och slutade 3:e över mål kort slagen av vinnaren.

Sortie

Så småningom kom hon till Täby och Bruno Nilsson och var vid den här tidpunkten en ganska tuff och stressad häst som bedömdes klart svårhanterad bl.a gjorde hon sig av med Cecilia Gråberg och gick i backen på parkeringsasfalten. Händelsen blev hennes sorti från tävlingsbanan som kunde sett annorlunda ut med lite normal tur.